Utopian Bodies

IMG_3508

Nästa helg är sista helgen för utställningen Utopian BodiesLiljevalchs i Stockholm. Jag var där i september och blev helt blown away av alla färger, former, rum, pedagogiken och de storslagna installationer. Så följ mina varmaste rekommendationer och besök utställningen om ni är i Stockholm, ni kommer gå därifrån och känna er crazy pepp!

IMG_3533IMG_3539

Utopian Bodies innehåller 11 rum som bjuder in till 11 olika världar. Det känns att curatorerna (en projektledare i konstvärlden) har tänkt i stora volymer, äventyr och att dessa vyer ska inspirera sina besökare. Det är mycket skarpa ljus och scener, 3D-teknik mixat med couture och dröm vs verklighet. Under mitt besök fick jag lov att drömma mig bort, känna och se hur gränserna suddas ut mellan mode, teater, skulptur och koncept konst.

IMG_3554IMG_3543IMG_3540

I alla rum fanns det även en beskrivning om vilken inspiration just det rummet har utgått ifrån. Som en pedagogisk guide till hur man kan konceptualisera en utställning och dess olika delar, mitt konsthjärta bara BAM BAM BAM!

IMG_3532IMG_3525

Rummet ovan beskrevs följande på väggen; ”Rummet är en explosion av färg, glitter och glans. Konstnären Orlando Campbell har skapat ett tredimensionellt verk att kliva in in, men en komposition som bygger på naturen. Valet av många färgytor och kontrapunkter påverkar rummets färg, rörelse och djup. Den ursprungliga inspirationen kommer från hur konstnären Sonia Delaunay använde färg i sina målningar och textilier”.

Jag älskar det! Att påvisa hur olika konstformer kan påverka varandra och att konstnärens val av material sällan spelar roll när det kommer till inspiration, det som är viktigt är att små fragment tas vidare. Det är pedagogik i min sanna mening <3 Dock fanns det såklart saker jag inte gillade också. Det fanns ett rum då man låtsades vara i en rymdcentral. Där skulle besökaren förstå modets teknikutveckling under de senaste 100 åren, men dessvärre är det svårt att mixa rymden på ett bra sätt tillsammans med alla andra element i utställningen. Det kändes som kaka på kaka och omodert att måla upp teknikens utveckling genom rymdmonitorer. Men så fort jag såg Bea Szenfelds verk (se nedan) så glömde jag allt och ville för alltid bara ha rosa kläder på mig.

IMG_3545

Samtidigt som produktionen av utställningen påbörjades filmades det även en dokumentär om hur Utopian Bodies skapades. Kolla in konstnärsintervjuer och curatorerna Sofia Hedman och Serge Martynovs vision och dröm om utställningen.

Translation: I saw an amazing exhibition at Liljevalchs in Stockholm during September. Its about fashion and is very influenced by dreams and adventures. The exhibition is called Utopian Bodies and has 11 rooms with 11 different worlds. Next weekend is the last chance to see it. If you have the chance, just do it! 

Gamla brogatan

IMG_4218

Igår var en fantastisk dag att vara en Hvalgren. Min lillebror, Hjalmar, fyllde 20 år! Det firade vi med att käka otrolig mat på Gamla Brogatan i Malmö. Mumzig vegetarisk risotto och otroliga fiskförätter hamnade i min lille mage. Lisa var även på besök, min enda och äldsta barndomsvän. Mycket anekdoter var det, Lisa är uppvuxen på landet medan jag i stan. Så när vi var små hade vi olika preferenser till vardagliga grejer. När vi skulle poppa popcorn sprang jag till mikron och Lisa till spisen. Lisa såg harspår i snön, jag såg cykelspår. Ni fattar grejen mvh stadsbrat.

IMG_4222IMG_4219IMG_4225

Min kompis Cissi hängde på, så himla lyxigt att få fira sin bror med hela sin familj + kompis. Dock fick killy stanna hemma då han hade influensan *tear tear*.

IMG_4232

Suddig men gullig mamma och skarp pappa nacke. Sen måste en ju spexa lite pga bubbel på lördagar.

IMG_4241

Translation: My baby brother turned 20! We went to a fancy restaurant in Malmö and my old friend Lisa joined us. The food and the stories was great! 

FRANK

IMG_4183

IMG_4184

2016 ska ju bli året då jag ska ha kul, kanske inte med lika mycket pengar som jag har haft tidigare men jag ska göra precis vad jag vill. Så varje månad ger jag mig själv den bästa presenten, hyra till att sitta på galleriet och studion FRANK på Ahlmansgatan i Malmö. Här sitter jag alltså och fixar ihop alla episka event som kommer ske under 2016 samt de flesta av inläggen jag skriver till er.

IMG_4181

IMG_4185

Älskar att sitta här. Alla är supersnälla och så galet kreativa. Jag sitter här med en dator, massa inspirationstidningar och en kamera medan mitt inre skriker GÖR EN SKULPTUR DÅ ALEX. Jag har ett helt tomt hörn som jag tänkte fylla med något glittrigt, rosa och sjukt episkt. Ge mig tid vänner, ge mig tid bara!

IMG_4182

Translation: I’ve just moved in to an amazing studio! Besides me there’s a lot of cool artist that I can’t wait to get to know. 

Att vara ett fucking skri

1159034_2015813154343431_sbig.jpg

Att arbeta med konst och events varje dag är en ynnest, verkligen! Jag har jobbar extremt hårt för att komma dit jag är idag och jag förstår att jag är enormt priviligerad på grund utav att jag kommer ifrån en vit medelklass familj, samt att jag har haft det tryggt under min uppväxt. MEN. Det här med att prestera varje dag. Det är ingen nyhet för någon av oss hur utbrett *duktiga flickor komplexet* är, men jag blir lika chockad varje gång jag hamnar i en dålig dag.

En dag då jag inte orkar ha 4 säljmöten, vara världens bästa kompis, flickvän, dotter, ha en viktig ansökan som ska skrivas och en blogg som ska lanseras. Idag är en sån dag. En dag efter en annan dag med 10 timmars jobb och 2 timmars pendling. Fy fan vad jag älskar att vara mänskligt men fy fan vad jag hatar att samhället runt omkring oss målar upp bilden av att det inte är okej. Jag önskar att jag kunde säga till er; Idag ska jag vara snäll mot själv och ge mig tid och återhämtning, men alltså JAG HINNER INTE.

Dagar som denna älskar jag mig själv för att jag vill satsa på en blogg. Här inne vill jag att det ska vara på riktigt. Vi ska prata om det är knöligt, både inom konsten och hos människor (aja okej, mig). Nu ska jag iväg på ett roligt möte i för sig, ska träffa Christian och Maisa och försöka styra upp ett otroligt EPISKT hackathon i vår. Får se om hjärnan startar efter intag av mat. MAT, GUD VAD JAG ÄLSKAR MAT.

Slut på klag och längtan efter mat. Mot stjärnorna, konsten och vidare.

Translation: Well, Im only human. Today suck and I ain’t gonna love it. 

Picture source

Alex går på museum

23545198803_e8e45929e4_k copy

Ganska ofta går jag på museum. Jag hybris-älskar museum. Sedan jag liten har museet varit en plats för fantasi och trygghet. Det finns nog få ställen där jag kan slappna av och vara för mig själv som på olika museum. För jag älskar inte bara konstmuseum, de kan vara ganska tråkiga om man har otur. Jag bodde i Varberg tills jag var 10 år, så vi brukade åka till Göteborg ibland på helgerna och gå på naturhistoriska museet. Där kunde man gå in i en blåvals mun och sätta sig på en stol och käka kokosboll. Så himla konstigt när man tänker på det idag. Valens mun är idag stängd, det var någon som fick något i huvudet och sedan var det inte säkert att sitta där inne längre. Men ni förstår ju min pepp när jag och min familj gick på Natural American History Museum i New York i höstas. OMG OMG OMG.

24063773852_6c315f97b6_k

Mamma och min lillebror Hjalmar var ju också med. Hvalgrens älskar att spexa en del, framförallt på bild. Det var så härligt att gå runt bland alla dessa uppstoppade djur och dinosaurier. Det var som om barnet i mig skrek YEEZ, FLAWLESS FLAWLESS!

23543750824_ead6a8c690_k23545080453_c7bb699fb4_k copy24171805455_2c3a1628bc_k

Samtids konst i alla ära, det är de som jag älskar mest och vill ägna mitt liv åt men att få gå på ett museum som är välbekant för hela min familj är ren lycka. När endast nyfikenhet finns i rummet och konceptet för museet inte exkluderar (pga av igenkänning av den kulturella kontexten av min familj), det är härliga tider det!

Translation: Me and my family went to a amazing museum when we were in New York. We loved it, especially the dinosaurs.